Den här sidan vänder sig till rökare vars rökvanor inte förklaras fullt ut av vanliga tester för nikotinberoende, eftersom vissa situationer och livsomständigheter spelar en avgörande roll för dem.

Vad skiljer en vanerökare, en kontextuell rökare och en tillfällighetsrökare åt?

Tillfällighetsrökaren kan glömma cigaretten; den kontextuella rökaren glömmer den inte nödvändigtvis. Det är just den skillnaden som är svår att se, för utifrån sett kan de verka lika: båda kan gå dagar, ibland till och med veckor, utan att röka.

Men först behöver vi skilja mellan vanerökaren och de andra två. Hos vanerökaren finns ett kontinuerligt rökmönster, där frekvens, mängd, tiden till den första cigaretten på dagen och verktyg som Fagerström-testet kan ge användbara ledtrådar om beroendet. Gränsen mellan den kontextuella rökaren och tillfällighetsrökaren ser annorlunda ut: hos den kontextuella rökaren kan vissa människor, platser, möten, fester, konflikter, väntetider eller känslolägen fortfarande få honom att ta till en cigarett igen. Man kan låta bli att röka ett tag, utan att den kopplingen egentligen har försvunnit.

Därför kan det vara missvisande att bara räkna cigaretter eller se hur många dagar som gått sedan senaste. Hos den kontextuella rökaren handlar det om att hitta vilka omständigheter som håller kopplingen till cigaretten vid liv, och när de kan dyka upp igen. Frågan blir då inte längre bara "hur mycket röker han?" eller "hur länge sedan slutade han?", utan riktar blicken framåt: vilken situation kan dyka upp imorgon, nästa vecka eller längre fram, och väcka ett sug som länge verkat ha lagt sig? Just den vändningen i tanken är utgångspunkten för Rökanticipation.

Vad är Rökanticipation?

Rökanticipation betyder att i tid upptäcka situationer där suget efter en cigarett skulle kunna komma tillbaka, och bedöma hur stor återfallsrisken är för just den personen i just det ögonblicket. Målet är att vara förberedd innan röksuget ens hinner uppstå. Den enklaste bilden för det här är väderprognosen. Om det bara väntas lite regn imorgon räcker det förmodligen med paraply och ordentliga skor. Om det istället är kraftigt oväder på gång, med hård vind, hagel och åska, ändras förberedelserna: vattentäta kläder, stövlar och en plats att söka skydd på.

Hos den kontextuella rökaren är det något liknande som sker. En lång, komplicerad dag med ett viktigt möte i slutet kan vara en förutsägbar situation av en viss intensitet. Ett avgörande styrelsemöte, allvarliga juridiska problem, hotande arbetslöshet eller en ekonomisk kris som sätter hela tillvaron på spel kan däremot innebära en riktig kontextuell storm.

Vad är Emotionellt Kapital hos den kontextuella rökaren?

Med Emotionellt Kapital menar jag de inre resurser som en person har tillgång till i ett svårt ögonblick, för att kunna hantera det som väntar. Det räcker alltså inte att veta vilket oväder som är på väg. Minst lika viktigt är hur väl rustad personen är för det.

Två personer som ställs inför samma händelse kan ha helt olika rökprognos. Även samma person kan löpa olika risk inför en liknande situation vid två olika tillfällen i livet: det gör skillnad om personen går in i situationen med känslomässig styrka och trygghet, eller efter veckor av konflikter, utmattning och problem som hopat sig.

Hur behandlar jag en kontextuell rökare när en situation med hög återfallsrisk är på väg?

När den kontextuella rökaren, den annalkande situationen, dess intensitet och det tillgängliga Emotionella Kapitalet är kartlagda, gör jag en individuell rökprognos och bestämmer hur jag går vidare i det aktuella fallet. Det som följer beskriver hur jag arbetar med sådana fall i min kliniska praktik i dagsläget, inte en uppmaning till egenbehandling.

Nikotinersättningsbehandlingen är inte tänkt att lösa själva problemet. Det jag vill undvika är att cigaretten återigen blir svaret, medan personen tar sig an det som faktiskt ligger framför henne. Den egentliga situationen måste hon fortfarande lösa själv.

Hur kan cigaretten sluta vara svaret på situationer som tidigare slutade med rökning?

Att ta sig igenom en svår situation utan att röka ger en konkret erfarenhet: något som tidigare verkade kräva en cigarett har den här gången gått att hantera utan att röka. En enstaka erfarenhet bygger inte ensam upp en ny vana. Men sedan kommer ett nytt möte, en ny konflikt. Ett oväntat problem dyker upp utan förvarning, eller någon av samma situationer som tidigare utlöste den reaktionen. När en annan reaktion upprepas gång på gång i sådana lägen, får den nya reaktionen fastare mark under fötterna och kan så småningom växa till ett nytt sätt att hantera de situationerna.

Därför handlar Rökanticipation om något större än att stötta någon med nikotinersättning på obestämd tid: att den kontextuella rökaren kan samla på sig verkliga erfarenheter av problem och händelser som klarats av utan cigarett, medan den gamla reaktionen – att ta till en cigarett – gradvis tappar mark. Efter några veckor eller månader, när stödet under läkarens bedömning gradvis kan trappas ner, är man inte nödvändigtvis tillbaka på ruta ett: under den tiden har personen upprepat andra sätt att reagera.

Slutmålet är att cigaretten med tiden slutar vara svaret på de situationer som tidigare väckte röksuget.

Vad är Återmötet med det Tidigare Jaget?

Med Återmötet med det Tidigare Jaget menar jag att hjälpa rökaren att återknyta till den fas i livet då han klarade av problem, påfrestningar och vardagliga situationer utan att ta till en cigarett. Jag använder det här särskilt hos vanerökaren, som en medveten strategi inom behandlingen.

Hos den kontextuella rökaren behöver detta återmöte däremot inte sökas upp aktivt: det kan i stället växa fram naturligt. Efter några veckor lär sig personen att hantera samma situationer utan cigarett, och en ny vana växer fram där cigaretten tidigare hade sin plats. Utan att det är avsikten upprepas då exakt samma Återmöte med det Tidigare Jaget: den fasen före den första cigaretten, då rökning ännu inte var svaret på problem och vardagliga bekymmer.